Men för att ta en del.
Största jävla fuck-up någonsin i helgen. Måste det helt enkelt vara och ångesten är STOR. Står mig upp i halsen och känner mest för att dö.
Och när jag inte grubblat över ångesten så har jag hållt mig sysselsatt på jobbet med att fundera på vart jag står, vart andra står och hur vi står i förhållande till varandra. Men har ännu inte kommit fram till så himla mycket mer än att jag blir skitirriterad. Vet liksom inte vad jag ska göra åt saken och det känns som att jag börjar bli redo för en förändring. Orkar helt enkelt inte.
Men just nu, precis just nu, är det bra
Time and time again - Papa Roach

0