Går sådär när det gäller sova ikväll verkar det som. Börjar ge upp nu efter ca 1½ timma med funderingar och smärre attacker av ångest eller vad man nu ska kalla det.

1 .Jag har fastnat i någon form av dödläge.  Jag kommer varken framåt eller bakåt. Jag vill inte vara här och jag vill inte vara där. Jag vill inte leva, jag vill inte dö. (och jag är inte självdestruktiv på så sätt att jag har/skulle försöka ta mitt liv)
2. Jag vill för mycket och jag kan verkligen inte komma fram till något rationellt beslut. Jag inser att det inte fungerar i längden att leva dag för dag utan att ha någon form av plan. Inte halvår för halvår heller för den delen.
3. Är, vill inte använda avundsjuk så i brist på annat säger jag störd, på hur andras liv tycks lösa sig av sig själva utan att de behöver göra nåt. Varför kan inte jag ha lika flyt med allt? Varför behöver jag anstränga mig för att lyckas någorlunda, när det verkar gå utan problem för andra ?

Och jag blir så trött på att försöka. Så trött på att alltid tänka "Men jag då?" Så förbannat trött på att misslyckas när alla andra lyckas. Så trött på att vara i skuggan av andra.


Bör väl försöka sova igen. Pianotenta imorgon, musikteoritenta på onsdag, uppspelning av ensemblen på tisdag, spela på dagis på torsdag och slutligen högskoleprov på lördag. Yayie, just got to love it.

Men sova var det... Sweet dreams