Arg, ledsen, sur, besviken - you name it.

Riktigt dålig dag igår. For real. Försov mig och vaknade på helt jävla fel sida redan från början. På frukosten hade pappa ringt så då ringde jag upp, anade dock redan vad som hänt när jag läste nummret, och nu är mormor borta. Dagen blev inte precis bättre. Allmänt låg och off resten av dagen och allt jag ville var att sova. Verkar vara mitt sätt att ta itu med det, för än så länge inga tårar. Är ledsen men kan inte gråta, för på något sätt har jag väntat på detta rätt länge nu och menar, få somna in i sin egen säng och slippa lidandet, så jag skulle vilja ha det iaf.

Arg, sur och besviken kommer sig förmodligen av min groteska trötthet. Som vanligt. Men icke desto mindre. Sur på hela jävla världen och lika besviken på den och alla människor.

Försökte sova när jag slutade igår men gick inte och till slut kände jag att jag behövde lite mer tid på mig så jag ringde Mattias och bad om att få börja senare. Sedan gick kvällen rätt snabbt, med lite lagom mycket att göra och jag drog väl mig hemåt vid kvart i fyra eller nåt. Kom hem halv fem, lade mig pladask i sängen och sov en halvtimma och efter det var jag faktiskt rätt pigg. (Jävligt hungrig dock efter att inte ha käkat på över 12 timmar) Var lite depp ett tag i början och folk började tjata, -Jag sa som det var och sedan gick djungel-truck-telegrafen snabbt. Inte fått några tykna kommentarer eller nåt på två dar nu. Bara småhugg igår för att jag var off.

Men nu. Åkte till Fölene när jag slutade men det var inte en kotte där, så jag lade mig på altanen med min Polly-bok och lyssnade på när regnet började vräka ner. Läste kanske tre sidor innan jag stensomnade och vaknade av glassbilens trudelutt, för att somna igen och vakna när mamma kom hem.

På tal om något helt annat. En sak som slog mig förut är att jag fan aldrig är "ute" längre. Närmaste jag kommer är när jag jobbar. Bara  diverse hemmafester jag hamnar på. (Tänker liksom inte räkna Gallis, Parken eller whatsoever till att gå ut)

Men för att återgå till ämnet igen. Känner för att fortsätta mitt deppande (allt är faktiskt inte kass, har lite roliga saker med, men just nu är de lika med massa ångest) men trots det börjar jag undra om jag inte borde känna mer. Jag är förmodligen en dålig människa som kastar Polly på folk när jag egentligen borde vara jätteledsen.

---

How cold can a heart become?
Before it crumbles
Or decides to stay numb.
I know what its like to feel cold
And I don't want to die alone
So why waste another day?
Turning our backs and walking away
I want to feel everything
And I want to grow in everyway.
Because I can't stand feeling nothing
I can't stand feeling old.
I can't stand standing for nothing
When standing up is all I know.