Ååååh, får panik över mitt liv. Vill inte vara här, vill inte vara där. Vill inte träffa folk, vill inte vara själv. Jag har inte så mycket kvar här men vad har jag någon annanstans?

Seg dag idag, sjuka/lediga truckförare, trasiga maskiner och korkade människor. (Bra att slipa ner spacklet innan man målar och speciellt om någon har sagt det 100 gånger till en)
Så började med att sitta och göra ingenting i en timma, sedan plocka massa ordrar eftersom det var EN truckförare där som inte ens brukar syssla med ordrar och tjafs. Lite kul att göra lite annat än det vanliga och faktiskt behöva använda det som sitter innanför pannbenet.

En sak bara:Va fan eller? Jag har inte gjort något! Vet inte om det var något allvarligt menat men alltså... Inte okej, inte när du helt plötsligt är skitgrinig och verkar skitsur på mig. Var roligare förut

---

Någon har tråkigt, någon är själv, någon vill ha någon att supa med och så vidare. DÅ jävlar passar jag minsann bra. Men annars då? När jag är själv, uttråkad, vill supa/träna/hänga/whatever ? Vore ju fint med ett "tjo, allt bra? ses idag?" och ett liv som inte bara gick efter andras premisser och jag alltid slapp tjata.

Inte min vecka detta, verkligen inte, hade dock en bra kväll i lördags med utgång och biljard. Känner att jag lyckades ta revansch för helgen innan när jag hade så tråkigt. Nu vankas det jobbhelg och helg med nattklubbsmöte och grejer. Kan bli intressant, särskilt mötet.

Sedan gott folk. Sista jobbdagen för ett tag, Umeå en vecka och sedan förmodligen tågluff!

Så ni ser. Det är bra ändå, bara att paniken trycker fram sitt hemska tryne hela tiden och jag sänker mig själv med dåliga matvanor, sömnvanor och självförtroendet  är nertryckt någonstans långt ner i mina läckande gummistövlar. (Gick med papper i dem halva dagen igår bara för det)